Skyddstid och dödsfall

Det upphovsrättsliga skyddet varar under upphovsmannens livstid fram till och med 70 år efter dennes död. Finns det flera upphovsmän till verket varar upphovsrätten i 70 år efter den sist avlidnes dödsår.

När upphovsmannen avlider tillämpas arvsrättens allmänna regler på upphovsrätten. Rätten är en förmögenhetsrätt som går i arv eller kan testamenteras bort på vanligt sätt. Rätten till royalty upphör inte i och med upphovsmannens död utan royaltyersättning fortsätter att utbetalas till efterlevande, arvtagare eller testamentstagare. Har upphovsmannen lämnat noggranna instruktioner om hur rättigheterna får användas och dessa instruktioner inte följs anses det som intrång i upphovsrätten vilket kan föranleda straff och skadestånd.

Ett skydd som lever kvar trots att verksskyddet gått ut är klassikerskyddet. Har ett verks skyddstid gått ut är det fritt för var och en att återge eller annars nyttja verket både i privata och i kommersiella sammanhang. Klassikerskyddet i 51 § URL utgör emellertid en begränsning i nyttjandet och tar sikte på offentliga återgivanden som sker efter upphovsmannens död och som utgör en kränkning av den andliga odlingens intressen. Så kan vara fallet om verk används på ett sätt som är kränkande och grovt stötande både för verken och för det allmänna. Talan får väckas av Svenska akademien, Musikaliska akademien och Akademien för de fria konsterna.

Skyddet omfattar inte misslyckade scenuppsättningar eller andra undermåliga produktioner. Eftersom censur är ett förbjudet inslag i svensk rätt kan detta skydd endast verka efter en återgivning. En ägares förstörelse av sitt eget exemplar omfattas inte av klassikerskyddet.

16 december 2013