För att kunna läsa PDF-dokument måste du ha Adobe Reader.
Ladda ned programmet här.
Som läromedelsförfattare får du förr eller senare anledning att fundera över upphovsrättsliga frågor. Nedan följer en grundläggande redogörelse för upphovsrätten och det skydd som upphovsrätten erbjuder läromedelsförfattare och andra upphovsmän.
Mer information om upphovsrätt finns för SLFF:s medlemmar på Medlemssidorna.
Den 1 juli 2005 trädde den nya upphovsrättslagstiftningen i kraft, vilket innebär flera förändringar i vår upphovsrättslag. Några av förändringarna finner du i redogörelsen nedan. Många av förändringarna är föranledda av Sveriges medlemskap i EU. Medlemskapet innebär bl.a. att samma rättsskydd ska beredas varje EU-medborgare oavsett var han befinner sig i unionen.
Med hänsyn till att upphovsrätten inte känner några geografiska gränser är en harmonisering av internationella regler en förutsättning för ett fullgott skydd för upphovsmannen. Av samma anledning är allt internationellt arbete av största betydelse och för att inte den internationella handeln och övrigt internationellt utbyte skall ske på bekostnad av upphovsmännen har internationella konventioner skapats som uppställer minimikrav för nationerna att uppfylla. Den konvention på upphovsrättens område som vunnit störst utbredning är Bernkonventionen med cirka 130 medlemmar.
1.1. Uppkomst, verkshöjd och upphovsman
Upphovsrätten är teknikneutral och skyddar varje konstnärligt och litterärt verk oberoende av i vilken form och miljö som det återfinns i. Till exempel kan framställningar i tal och skrift, datorprogram och filmverk aktualisera ett skydd. Skyddet är formlöst och uppkommer automatiskt utan krav på registrering. Det uppkommer i och med verkets tillkomst oberoende av om verket anses vara färdigt. Utkast, skisser och liknade erhåller på samma sätt som färdiga skapelser upphovsrättsligt skydd under förutsättning att de uppfyller kravet på verkshöjd, dvs. innehar en viss grad av originalitet. Verkshöjd har uppnåtts om verket härrör från upphovsmannen själv som ett resultat av hans personliga, skapande insats. Det skall vara unikt med innebörden att två personer oberoende av varandra inte skulle ha utformat verket på samma sätt. Uppkommer tvist om vem upphovsrätten tillhör kan avsaknaden av ett formalitetskrav medföra problem i bevishänseende. Med anledning av detta bör man alltid fixera verket på papper, cd-rom eller annat.
Kravet på verkshöjd är lågt ställt i svensk rätt vilket innebär att även enklare alster kan beredas skydd i upphovsrätten. I originalitetskravet ligger inget krav på konstnärlig kvalité utan all konst är skyddsvärd. Upphovsrätten skyddar inte ett verks idé, motiv eller bakomliggande principer. Det är endast formen och förpackningen som skyddas; information och faktauppgifter kan aldrig ensamt bli föremål för skydd.
Endast fysiska personer kan vara upphovsmän. Juridiska personer kan inte vara upphovsmän och ting skapade av djur eller i naturen kan inte bli föremål för skydd. Man har ansett att det endast är fysiska personer som kan utföra den intellektuella prestation som krävs för tillkomsten av ett verk. När verk skapas i samverkan med andra kan flera personer gemensamt vara upphovsmän till verket (se 6 § URL). Gemensam upphovsrätt kräver en personligt skapande insats av varje upphovsman, enbart exempelvis teknisk hjälp stiftar inte upphovsrätt. Är de enskilda bidragen inte att betrakta som självständiga verk som kan stå ensamma innehar upphovsmännen en gemensam ensamrätt till verket. Samäganderätten ger upphovsmännen rätt att ensam förfoga över sin andel (om den kan urskiljas) men för att förfoga över verket som helhet krävs enighet. Med hänsyn till att de enskilda upphovsmännen kan ha olika starka personliga intressen av att föra en talan med anledning av ett upphovsrättsintrång, har varje upphovsman rätt att ensam beivra intrång.
2.1. Ekonomisk rätt – förfoganderätten
Upphovsrätten består av en ekonomisk rätt och en ideell rätt. Den ekonomiska rätten utgörs av upphovsmannens ensamrätt att förfoga över verket. Förfoganderätten är grunden till upphovsmannens rätt till ekonomisk ersättning och syftar till att främja det andliga skapandet och motivera till vidare skapande. Utan möjlighet till ersättning för sitt skapande har upphovsmannen svårt att klara försörjning. Förfoganderätten ger upphovsmannen ensamrätt att framställa exemplar av hela eller delar av verket i den teknik han väljer. Den innebär vidare en rätt att själv välja att göra sitt verk tillgängligt för allmänheten och sättet att göra det på. För att allmänheten skall ha tillfredställande tillgång till verk har emellertid vissa inskränkningar i upphovsmannens rätt ansetts vara påkallade.
Trots upphovsmannens ensamrätt att förfoga över sitt verk står det var och en fritt att översätta och bearbeta verk. En bearbetning kan bestå i en omarbetning av verk i samma konstart eller en överföring av verk från en konstart till en annan, t.ex. att en roman filmatiseras. Rätten att bearbeta och översätta ett verk begränsas av ensamrätten till originalverket. För att sprida och mångfaldiga bearbetningen/översättningen krävs tillstånd från upphovsmannen till originalet. För att skydd för bearbetningar och översättningar skall uppstå krävs att dessa är ett resultat av en individuell andligt skapande verksamhet och inte endast utgör mekaniska eller rutinmässiga ändringar. Uppstår ett nytt och självständigt verk i fri anslutning till ett äldre är emellertid upphovsrätten inte beroende av rätten till originalverket. Att inspireras av andra verk är tillåtet. Parodier, pastischer och travestier av verk har ansetts som självständiga verk trots att de är en form av bearbetning som nära följer originalverket.
Även samlingsverk som exempelvis antologier, diktsamlingar och vissa databaser kan erhålla verksskydd som samlingsverk beroende av om dessa uppnår verkshöjd. En sammanställning skall vara resultatet av en intellektuell, sovrande och redigerad verksamhet som ger sammanställningen särprägel. Skall en sådan förfogas över, t.ex. publiceras, krävs på samma sätt som för översättningar och bearbetningar tillstånd från upphovsmannen för respektive verk.
Den ideella rätten är av moralisk karaktär och knyter an till upphovsmannens personliga band till verket. Den består av en rätt för upphovsmannen att i samband med verket bli namngiven ”i den omfattning och på det sätt som god sed kräver” (3 § URL). Den branschpraxis på området som vuxit fram skall alltså vara vägledande. Av den följer bland annat att författaren skall anges på bokomslagen, att medverkande i filmer skall anges före eller efter filmen, att kompositören skall namnges på konserter.
Respekträtten är den ideella rättens andra del som erbjuder skydd mot kränkande ändringar av verket och skydd mot att verket sätts i ett sammanhang som är kränkande för upphovsmannen. Regeln är svåravgränsad; en alltför vid tolkning riskerar att kväva konstnärlig frihet och möjligheter att i skapandet utnyttja äldre verk.
Beteckningarna ekonomisk och ideell rätt ger idag inte en rättvis bild av rättigheternas värde och betydelse. I dag är även ekonomiska intressen framträdande i den ideella rätten, särskilt med tanke på hur viktig namngivelseplikten är för en upphovsmans renommé och renommé för ekonomisk framgång.
Det upphovsrättsliga skyddet varar under upphovsmannens livstid fram till och med 70 år efter dennes död. Finns det flera upphovsmän till verket varar upphovsrätten i 70 år efter den sist avlidnes dödsår.
När upphovsmannen avlider tillämpas arvsrättens allmänna regler på upphovsrätten. Rätten är en förmögenhetsrätt som går i arv eller kan testamenteras bort på vanligt sätt. Rätten till royalty upphör inte i och med upphovsmannens död utan royaltyersättning fortsätter att utbetalas till efterlevande, arvtagare eller testamentstagare. Har upphovsmannen lämnat noggranna instruktioner om hur rättigheterna får användas och dessa instruktioner inte följs anses det som intrång i upphovsrätten vilket kan föranleda straff och skadestånd.
Ett skydd som lever kvar trots att verksskyddet gått ut är klassikerskyddet. Har ett verks skyddstid gått ut är det fritt för var och en att återge eller annars nyttja verket både i privata och i kommersiella sammanhang. Klassikerskyddet i 51 § URL utgör emellertid en begränsning i nyttjandet och tar sikte på offentliga återgivanden som sker efter upphovsmannens död och som utgör en kränkning av den andliga odlingens intressen. Så kan vara fallet om verk används på ett sätt som är kränkande och grovt stötande både för verken och för det allmänna. Talan får väckas av Svenska akademien, Musikaliska akademien och Akademien för de fria konsterna.
Skyddet omfattar inte misslyckade scenuppsättningar eller andra undermåliga produktioner. Eftersom censur är ett förbjudet inslag i svensk rätt kan detta skydd endast verka efter en återgivning. En ägares förstörelse av sitt eget exemplar omfattas inte av klassikerskyddet.
4.1 Olika sätt att begränsa upphovsmannens ensamrätt
Med anledning av samhällsmässiga avvägningar har inskränkningar i upphovsmannens ensamrätt gjorts i upphovsrättslagens andra kapitel. En orubblig ensamrätt skulle både innebära stora praktiska problem och omöjliggöra ett fungerande informationssamhälle. Inskränkningarnas främsta syfte är att ge allmänheten tillgång till skyddade verk. Inskränkningar är endast tillåtna i upphovsmannens ekonomiska rätt, dvs. förfoganderätten. Namnangivelse skall fortfarande ske i överensstämmelse med god sed och verket får inte ändras i större utsträckning än användningen kräver.
Inskränkningarna gäller i huvudsak offentliggjorda verk, dvs. verk som med upphovsmannens samtycke har gjorts tillgängliga för allmänheten exempelvis genom utgivning eller spridning på Internet.
De regler som inskränker ensamrätten är av tre slag:
- Regler som medger fri användning utan upphovsmannens samtycke, t.ex. rätten att kopiera för enskilt bruk i enligt 12 § URL.
- Tvångslicenser som innebär att samtycke från upphovsmannen inte behövs men att ersättning ska utgå, t.ex. rätten att framställa antologier för undervisningsändamål i 18 § URL samt rätten att framföra ljudupptagningar och använda ljudupptagningar i radio- och tv-sändningar, 47 § URL.
- Avtalslicenser som innebär att ett kollektivt avtal skrivs med en upphovsrättsorganisation om nyttjande av verket mot överenskommen ersättning. Ett exempel på detta är Bonus Presskopias skolkopieringsavtal som har sin grund i 42 c § URL.
4.1.1. Kopiering för privat bruk 12 § URL
I och med att den nya upphovsrättsliga lagstiftningen trädde i kraft den 1 juli 2005 har möjligheten att kopiera för det egna bruket begränsats. Var och en har rätt att för privat bruk framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk med undantag för litterära verk i skriftlig form. Ur littera verk i skriftlig form, såsom till exempel kurslitteratur och andra böcker, är det endast tillåtet att framställa begränsade delar. En begränsad del kan till exempel vara ett kapitel eller ett annat avgränsat avsnitt i en bok. Det är alltid fråga om en mindre del och kan aldrig vara så mycket som hälften eller nästan hälften av ett verk. Kopieringens tillåtlighet skall bedömas utifrån ett helhetsperspektiv och det är därför inte tillåtet att kopiera en begränsad del av ett verk en dag och en annan begränsad del en annan dag och på så sätt kringgå bestämmelsen. Handlar det om verk av begränsat omfång, exempelvis en dikt eller novell, är det emellertid tillåtet att kopiera hela verket.
Rätten att kopiera för det privata bruket gäller endast exemplar som har offentliggjorts med samtycke av upphovsmannen, dvs. verk som har tillgängliggjorts lovligen för allmänheten (= lovlig förlaga). Kopiering av till exempel olagligen utlagda ljud- eller textfiler är därför inte tillåtet.
Med privat bruk innebär framställning för eget privat behov eller för den närmaste familje- och vänkretsen. I och med bytet från ”enskilt bruk” till ”privat bruk” har lagstiftaren velat markera en förändring av den svenska bestämmelsen som efter lagens ikraftträdande den 1 juli 2005 innebär att det inte längre är tillåtet att kopiera för enskilt bruk till kolleger på arbetsplatsen. Det är inte heller tillåtet att framställa fler exemplar än ett eller några få exemplar.
Enkelheten att kopiera datorprogram samt det kommersiella värdet av dessa har medfört att särskilda regler för datorprogram har ansetts nödvändiga. Huvudregeln är att datorprogram inte får kopieras för privat bruk. Undantag för vissa praktiska kopieringsåtgärder har emellertid gjorts. Köparen av ett program har till exempel rätt att framställa exemplar nödvändiga för att programmet skall kunna användas för det avsedda ändamålet och även göra ändringar i samma syfte. Ett heltäckande undantag har gjorts för digitala framställningar av sammanställningar i digital form.
4.1.2. Lärares och elevers upptagningar av egna framföranden av verk 14 § URL
För undervisningsändamål har lärare och elever rätt att göra upptagningar av sina egna framföranden av verk. Såväl ljud- som bildupptagningar är tillåtna. Det är inte tillåtet att använda upptagningarna för andra ändamål eller i andra sammanhang på en skola, till exempel vid en personalfest.
4.1.3. Bibliotekens och arkivens kopieringsrätt 16 § och 42 d § URL
Så gott som allt material på biblioteken och mycket av det som finns i arkiven är skyddat av upphovsrättens regler. I dessa miljöer kan det i vissa syften vara påkallat att till exempelvis vid behov kunna komplettera samlingarna med svårtillgängliga och eventuellt utgångna verk. En särskild kopieringsrätt har därför införts med hänsyn till vissa arkivmyndigheter och bibliotek och som tillåter kopiering
- för bevarande, kompletterings- och forskningsändamål. Denna kopiering kan ske i all form.
- för utlämning till lånesökande av enskilda artiklar eller korta avsnitt eller av material som av säkerhetsskäl inte bör utlämnas i original. Utlämning till lånesökande för endast ske i pappersform.
- för användning i läsapparater. Denna kopiering kan ske i all form.
Kopiering av datorprogram är undantagen bibliotekens- och arkivens kopieringsrätt.
Lagstiftaren har genom att införa en ny avtalslicens på biblioteksområdet öppnat upp möjligheter för biblioteken och arkiv att till lånesökande sprida enskilda artiklar, korta avsnitt eller av material som av säkerhetsskäl inte bör lämnas ut i original, i andra former än i pappersform. För att det ska bli verklighet krävs att avtal tecknas mellan upphovsmännen och biblioteken som reglerar en sådan spridning (42 d § URL).
4.1.4. Framställning av exemplar till funktionshindrade 17 § URL
Den nya lagstiftningen innehåller en rad nyheter för funktionshindrades möjligheter att ta del av verk. Var och en får på annat sätt än genom ljudupptagning framställa sådana exemplar av offentliggjorda litterära och musikaliska verk samt alster av bildkonst, som personer med funktionshinder behöver för att kunna ta del av verken. Det måste finnas ett samband mellan användningen och funktionshindret. Exemplar som framställs på detta sätt får också spridas till de personer som har funktionshinder. Om fler än några få exemplar överlåts har upphovsmannen rätt till ersättning.
De bibliotek och organisationer som regeringen beslutar i enskilda fall får även
- överföra exemplar av verk som framställts på ovanstående sätt till personer med funktionshinder som behöver exemplaren för att kunna ta del av verken.
- framställa ljudupptagningar av litterära verk som personer med funktionshinder behöver för att kunna ta del av dessa samt sprida och överföra verken till samma personer.
- framställa exemplar av verk som sänds ut i radio eller tv och av filmverk som döva eller hörselskadade behöver för att kunna ta del av verken, samt sprida och överföra exemplar av verken till dessa personer. Till exempel kan ett barn med hörselskada behöva ta del av ett med teckenspråk särskilt anpassat exemplar av film.
Den framställning, spridning och överföring som sker i enlighet med ovan får inte ske i förvärvssyfte och exemplaren får inte användas på annat sätt än som beskrivits. När bibliotek och organisationer sprider exemplar eller överför exemplar på ett sådant sätt att personen får ett exemplar av verket har upphovsmannen rätt till ersättning.
4.1.5 Skolantologier 18 §
Bestämmelsen som tillåter framställning av samlingsverk för användning i undervisning är en så kallad tvångslicens vilket innebär att tillstånd från upphovsmannen inte krävs men att denne har rätt till ersättning för nyttjandet. Har fem år gått sedan ett litterärt eller musikaliskt verk utgavs är det fritt att återge mindre delar av detta eller sådana verk av litet omfång, i ett samlingsverk. Samlingsverket skall vara en sammanställning av verk från ett större antal upphovsmän och framställt för att användas vid undervisning. En antologi skall för att få kallas samlingsverk, vara resultatet av ett visst mått av individualitet och originalitet så att verkshöjd uppnås. Enklare sammanställningar kräver således tillstånd från upphovsmännen. Verk som tillkommit för att användas vid undervisning får inte tas in i skolantologier. Bestämmelsen är inte tillämplig på filmverk.
Nytt i denna bestämmelse sedan den nya lagen trädde i kraft den 1 juli 2005 är att det har införts ett krav att framställning i enlighet med ovan inte får ske i förvärvssyfte. Ett exempel på nyttjande utan förvärvssyfte är att en skola på egen hand framställer en antologi eller att en antologi framställs av någon utomstående på beställning av en skola eller annat organ inom undervisningsväsendet.
Ersättningen till upphovsmännen för nyttjandet regleras genom ett skolboksantologiavtal som har slutits mellan Svenska Bokförläggareföreningen och Sveriges Författarförbund och som kan läsas på Sveriges Författarförbunds webbplats. Skolboksantologiavtalet finns också att läsas på SLFF: s medlemssidor.
4.1.6 Konsumtionsprincipen - fri spridning och visning 19-20 §§
Huvudregeln är att när ett exemplar av ett verk, exempelvis en utgiven bok, har med upphovsmannens samtycke överlåtits inom EU får exemplaret fritt spridas vidare genom utlåning och försäljning utan upphovsmannens tillstånd. Detta kallas konsumtionsprincipen och innebär att upphovsmannens ensamrätt till exemplaret är konsumerad genom överlåtelsen. Bibliotekens utlåningsverksamhet har exempelvis sin grund i den fria spridningsrätten. Från utlåningsrätten undantas exemplar av datorprogram, för sådana krävs upphovsmannens tillstånd. Nytt från och med den 1 juli 2005 är också filmverk undantas från utlåningsrätten. Uthyrning kräver upphovsmannens samtycke oavsett i vilken form verket förekommer.
När ett verk har givits ut får de exemplar som omfattas av utgivningen också visas offentligt. Detsamma gäller när en konstnär överlåtit ett exemplar av ett konstverk.
Det är viktigt att observera att konsumering endast aktualiseras vid överlåtelse av exemplar och kan därför inte förekomma vid tillgängliggöranden i datornätverk.
4.1.7. Konstverk som förekommer i film, television och på bild 20 a §
Var och en får genom film eller tv-program låta ingå konstverk om förfogandet är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller tv-programmets innehåll. Det gäller även konstverk som förekommer i bakgrunden av en bild eller annars ingår som en oväsentlig del av en bild. Begreppet konstverk omfattar även fotografiska verk, brukskonst och byggnadskonst. Rätten gäller under förutsättning att det konstverksexemplar som tas in i filmen, tv-programmet eller bilden är ett exemplar som har utgivits eller överlåtits av upphovsmannen.
4.1.8. Citaträtt 22 §
För att den ensamrätt som det upphovsrättsliga skyddet ger inte skall inkräkta på den allmänna diskussionen och det fria meningsutbytet har en rätt givits till var och en att citera ur offentliggjorda verk. Journalister, författare och andra är ofta i behov av att återge delar av annans verk för att till exempel kritisera eller belysa verket. Vore det inte möjligt skulle informationsfriheten i samhället starkt beskäras.
Rätten att citera gäller endast offentliggjorda verk, dvs. verk som med upphovsmannens samtycke tillgängliggjorts för allmänheten. Citat skall stå i överensstämmelse med god sed och vara motiverat av ändamålet vilket innebär att det inte är tillåtet att citera i vilket syfte och i vilken omfattning som helst. Att återge delar av annans verk i syfte att lyfta fram eller krydda den egna texten är inte tillåtet. Det är inte heller tillåtet att använda citat i reklam. Återges annans text som ett led i den egna texten i ett kritiserande syfte eller i syfte att understryka ett eget ställningstagande är det okej.
Huvudregeln är återhållsamhet vid användandet av andras verk och hur omfattande ett citatet får vara beror på verkstyp och i vilken framställning det förekommer. I exempelvis vetenskapliga och kritiska framställningar kan en längre citering vara berättigad och när det handlar om kortare verk som till exempel dikter, kan ett fullständigt återgivande vara motiverat.
Rätten att citera förekommer inom alla verkskategorier utan på bildkonstområdet där andra regler gäller. En tillåten citering förutsätter hänvisning till upphovsmannen och dennes verk.
4.1.9. Kopiering för undervisningsändamål 42 c §
Fram till 1973 skedde all kopiering i skolorna med hänvisning till rätten att för enskilt bruk framställa exemplar av verk. Då kopieringen blev för omfattande tillkom avtalslicensen i upphovsrättslagen som innebär att Bonus Presskopia med stöd av avtalslicensen, för bl.a. SLFF:s medlemmars räkning, ingått flera kopieringsavtal med organisationer, företag, myndigheter, skolor, universitet med flera. Avtalen har täckt reprografiverksamheten i bland annat grundskola, gymnasium, universitet och högskola.
Det har tidigare endast varit möjligt för skolor att teckna avtal som ger rätt att fotokopiera men i och med den nya lagens ikraftträdande har lagstiftaren gett möjlighet att teckna avtal som reglerar även framställning i andra medieformer. På skolsidan finns idag tecknat ett avtal som reglerar lärares rätt att fotokopiera och göra utskrifter från nätet. För mer information om lärares rätt att kopiera i enlighet med avtal, se Bonus Presskopias webbplats. Mer information finns även på SLFF: s medlemssidor.
5.1. Överlåtelse/Upplåtelse
I upphovsrättslagens tredje kapitel (27 § - 42 §) finns regler som behandlar överlåtelse av upphovsrätt. Reglerna är inte uppdaterade och en revision av upphovsrättslagens tredje kapitel är planerad.
Utgångspunkten i svensk rätt är att upphovsrätten tillhör den fysiska person som har skapat verket. Upphovsrätten upplåts endast till någon annan om det finns ett uttryckligt avtal som reglerar detta. Är det oklart vad som omfattas av ett avtal gäller generellt i enlighet med upphovsrättsliga tolkningsprinciper att avtal som reglerar upphovsrätt skall tolkas restriktivt. Det innebär att endast de rättigheter som klart framgår av avtalet upplåts till förvärvaren.
Med anledning av upphovsrättens personliga karaktär kan upphovsrätten inte utmätas. Det gäller oavsett om upphovsmannen innehar rättigheten eller om den har övergått till annan genom arv, testamente eller giftorätt.
5.2. Vad kan upplåtas
Upphovsrätten är en förmögenhetsrätt som med vissa begränsningar helt eller delvis kan upplåtas. Den ekonomiska rätten, dvs. rätten att förfoga över ett verk, kan obehindrat upplåtas medan den ideella rätten i princip alltid kvarstannar hos upphovsmannen. Den ideella rätten kan med bindande verkan endast efterges såvitt det angår en till art och omfattning begränsad omfattning av verket (3 § URL). Även om upphovsmannen avtalat om ett vidare eftergivande är denne endast bunden i den omfattning som framgår av 3 § URL. Anledningen till att det är möjligt att till viss del avtala bort den ideella rätten är praktiska. Vid till exempel en filmatisering av en roman underlättar det för filmföretaget att kunna vara säker på att författaren inte i efterhand hävdar att filmatiseringen utgör kränkande ändringar av verket.
Datorprogram tillkomna i anställning utgör ett undantag till principen om den ideella rättens oöverlåtbarhet. Har ett datorprogram skapats av en arbetstagare som ett led i hans arbetsuppgifter eller efter instruktioner av arbetsgivaren, övergår upphovsrätten till arbetsgivaren om inte annat har avtalats (40 a URL) I sådana situationer övergår både den ideella och den ekonomiska rätten på arbetsgivaren om inget annat har avtalats.
5.3. Upphovsrätt i anställningsförhållanden
Utgångspunkten i svensk rätt är att upphovsrätt skapas hos den fysiska personen och kan under vissa förhållanden övergå till arbetsgivaren. När verk skapats av en anställd i tjänsten eller på särskilt uppdrag från arbetsgivaren vid sidan av tjänsten kan det förekomma att den ekonomiska rätten till verket övergår till arbetsgivaren genom anställningsavtalet. Detta gäller dock endast om det som arbetstagaren presterar är vad som krävs för att han ska kunna fullfölja sitt anställningsavtal. Anses det att den ekonomiska rätten har övergått till arbetsgivaren har arbetsgivaren en rätt att använda verket inom sin normala verksamhet. Med normal verksamhet menas det verksamhetsområde där arbetsgivaren normalt verkar. För att arbetsgivaren ska kunna nyttja ett verk på ett sätt som ligger utanför dennes normala verksamhet krävs en överenskommelse med upphovsmannen. För mer information om lärares upphovsrätt, läs här.
Det är viktigt att notera att det endast är den ekonomiska rätten som övergår/upplåts till arbetsgivaren. Den ideella rätten med rätten att bli namngiven och rätten att motsätta sig kränkande ändringar av verket kvarstannar.
Som ett resultat av ett EU-direktiv är frågan om datorprogram tillkommet i anställningsförhållanden reglerad i upphovsrättslagen (40 a § URL) med innebörden att om inte annat har avtalats övergår datorprogram skapat av arbetstagare till arbetsgivare. Det gäller under förutsättning att datorprogrammet har skapats som ett led i arbetstagarens arbetsuppgifter eller efter instruktioner från arbetsgivaren. I dessa situationer övergår både den ekonomiska och den ideella rätten. Presumtionen är alltså den motsatta vid jämförelse med andra verk.
6.1. Titelskydd 50 § URL
Betydelsen av en titel kan vara stor, både på ett praktiskt plan och på ett ekonomiskt. Titlar kan erhålla skydd enligt upphovsrättslagen på två sätt. Är titeln originell är det möjligt att den uppnår kraven för verkshöjd och skyddas då som verk. Eftersom titlar vanligtvis är av kortare karaktär är det ofta svårt att hävda skydd som verk. Viktigare är istället det titelskydd som återfinns i 50 § URL som inte uppställer krav på originalitet och som erbjuder ett skydd som varar för evigt.
Enligt 50 § URL får inte litterära eller konstnärliga verk göras tillgängliga för allmänheten under sådan titel, pseudonym eller signatur att verket eller upphovsmannen kan förväxlas med förut offentliggjort verk eller dess upphovsman. Kravet på förväxlingsrisk innebär att intrång inte behöver vara för handen enbart på grund av förekomsten av två identiska titlar. Tillhör läromedlen två olika ämneskategorier är kanske förväxlingsrisken inte särskilt stor trots att titlarna är samstämmiga. Är ämnesgrenen densamma eller liknande är risken större. Generellt kan sägas att förväxlingsrisken är mindre när det är fråga om deskriptiva titlar, dvs., titlar av beskrivande karaktär, än när det handlar om mer originella titlar.
6.2. Katalogskydd 49 § URL
Förekomsten av katalogskyddet beror av en vilja att skydda skapelser som inte når upp till verkshöjdskravet men som ändå bör ha ett upphovsrättsliknande skydd. Upphovsrättslagen skyddar sedan 1960 därför kataloger, tabeller eller annat dylikt arbete, vari sammanställts ett stort antal uppgifter. Skyddet omfattar idag även alster som är resultatet av en väsentlig investering. Skydd kan därför uppstå för produkter där antalet uppgifter inte är så stort men där investeringarna och det bakomliggande arbetet har visat sig vara större.
Skyddet varar i 15 år efter framställningsåret och tar sikte på själva sammanställningen som sådan. Katalogskyddet skyddar alltså inte uppgifterna i sig.
6.3. Skydd av fotografier 49 a § URL
Tidigare fanns bestämmelserna om rätt till fotografier i en särskild lag; Lagen om rätt till fotografisk bild. Sedan den 1 juli 1994 har reglerna införts i upphovsrättslagen. Skälen var bl.a. att samma upphovsrättsliga regler skall gälla oavsett hur ett konstnärligt verk tekniskt framställts. Det gamla skyddet ansågs dessutom för svagt i och med de ökade möjligheterna att ändra och manipulera bilder. Idag erhåller därför varje fotografi skydd enligt upphovsrättslagen. Fotografier kan antingen bli föremål för ett starkare skydd i enlighet med reglerna för verk om verkshöjden uppnås eller ges ett svagare skydd som inte uppställer krav på originalitet.
För fotografier som inte uppnår verkshöjd, exempelvis semesterbilder och liknande, gäller ett kortare skydd i enlighet med upphovsrättslagens 49 a § som ger framställaren av en fotografisk bild ensamrätt att i 50 år efter framställandet framställa exemplar av bilden samt göra den tillgänglig för allmänheten. Rätten gäller oavsett om bilden används i ursprungligt eller ändrat skick och oavsett använd teknik.
1994 avskaffades den s.k. beställarregeln som gav beställaren av ett fotografi rätten till fotografiet. Numera innehar fotografen rätten såsom upphovsman och parterna får sedan komma överens om hur beställaren får använda bilden.
6.4. Skydd för utövande konstnärer och producenter 45-47 §§
Vissa prestationer anses ha ett sådant samband med den litterära och konstnärliga verksamheten att de har ansetts förtjäna ett skydd som liknar upphovsrättens. Ett sådant är det skydd som erbjuds utövande konstnärer. Med utövande konstnärer avses personer som framför, dvs. tolkar och levandegör, ett litterärt eller konstnärligt verk (45 § URL). Skyddet är riktat mot uppläsare, sångare, musiker, skådespelare etc. men uppställer inte krav på professionalism. Bestämmelsen skyddar framförandet av verk och inte den konstnärliga prestationen sådan. Cirkusartister och trollkarlar omfattas därför inte av skyddet eftersom de inte framför verk. Skyddet innebär att utövande konstnärer är skyddade mot att någon spelar in en skiva, en film eller gör en upptagning från en live konsert, framställer exemplar av en upptagning av framförandet eller gör framförandet/upptagningen tillgänglig för allmänheten. Huvudregeln är att skyddet varar i 50 år från framförandeåret.
Även producenter har ansetts skyddsvärda enligt samma principer som utövande konstnärer. En producent har ett skydd i 50 år mot olovliga eftergivningar för alla typer av inspelat ljud och rörliga bilder (46 § URL). Det föreligger inget krav på att det som är inspelat skall vara upphovsrättsligt skyddat.
De flesta inskränkningarna är tillämpliga även på dessa rättigheter, det är exempelvis tillåtet att för privat bruk spela in olika framföranden och spela av både filmer och skivor. Det gäller dock endast exemplar som har offentliggjorts med samtycke av upphovsmannen, dvs. verk som har tillgängliggjorts lovligen för allmänheten (= lovlig förlaga).
I 47 § stadgas en tvångslicens för bland annat radio- och tv-bolag att använda upptagningar i sina sändningar. Producent och utövande konstnär har rätt till ersättning för detta nyttjande. Särskilda organisationer bevakar dessa rättigheter och ett exempel på en sådan organisation är STIM.
7.1. Intrångsansvar
Upphovsrättsintrång är ett angivelsebrott, vilket innebär att upphovsmannen först måste ange brottet till åklagare som sedan kan inleda en förundersökning och besluta om åtal. Är ett åtal ”påkallat ur allmän synpunkt” finns det emellertid en möjlighet för åklagaren att utan upphovsmannens påtalan inleda en förundersökning. Upptäcks intrång i samband med annat brott och det rör sig om stora summor kan det exempelvis leda till att åklagaren på eget initiativ inleder en förundersökning, s.k. allmänt åtal.
Bestämmelserna om intrång återfinns i 53 § URL. Har intrånget begåtts uppsåtligen, dvs. med avsikt, eller av grov oaktsamhet är straffet böter eller fängelse i högst två år. I straffhänseende är upphovsrättsintrång att jämföra med vanlig stöld, vilket det egentligen är fråga om. Även försök och förberedelse till brott kan leda till straffansvar men det regleras inte i upphovsrättslagen utan i brottsbalken. På yrkande av rättighetsinnehavaren kan domstolen under vissa förutsättningar vid vite förbjuda den som vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång att fortsätta med åtgärden (53 a § URL).
Den som för privat bruk kopierar ett datorprogram döms till ansvar endast om förlagan för kopieringen används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet. Samma sak gäller framställning av digitala sammanställningar i digital form. Att skriva ut en digital sammanställning bestående t.ex. i en större samling uppgifter är alltså tillåtet om det görs för enskilt bruk men otillåtet om kopieringen sker digitalt oavsett i vilket syfte detta sker. Trots att det är otillåtet att kopiera dessa produkter för enskilt bruk föranleds emellertid inte några repressalier.
7.2. Skadestånd
Den som drabbas av ett upphovsrättintrång har rätt till skäligt vederlag för detta (se 54 § URL). Ersättningen kan delas upp i tre delar:
- Ersättning skall utgå för nyttjandet av verket enligt normala principer. För att denna ersättning skall utgå är det tillräckligt av att utnyttjande faktiskt har ägt rum, avsikten med det behöver inte utredas. Ersättningen är skattepliktig.
- Ersättning kan utgå för den ekonomiska förlust upphovsmannen lider p.g.a. intrånget. Det kan vara fråga om minskad försäljning av originalexemplaren, skada för upphovsmannens egen marknadsföring etc. För att denna ersättning skall utgå krävs uppsåt eller oaktsamhet vid utnyttjandet. Ersättningen är skattepliktig.
- Ett olovligt utnyttjande behöver inte endast leda till rent ekonomiskt lidande. Upphovsmannen kan också känna sig kränkt eller känna att hans personliga anseende har skadats. Det kan berättiga till ett ideellt skadestånd under förutsättning att uppsåt eller oaktsamhet förelåg hos nyttjaren. Ersättningen är skattefri.
Den som för privat bruk kopierar ett verksexemplar vars förlaga har framställts eller gjorts tillgängligt för allmänheten utan samtycke av upphovsmannen, är ersättningsskyldig om överträdelsen skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.