Lennart Sjögren, född 1930 på Öland, har i över sextio år skrivit dikter där vattnet aldrig är dekoration. Det är en aktör. I hans nyare produktion har havet glidit från landskapselement till något som betraktar människan tillbaka och det är i den rörelsen hans senare diktsamlingar hittar sin spänning. Undergången hos Sjögren är inte apokalyps i biblisk mening, utan något långsammare: en strandlinje som flyttar sig, en art som försvinner utan att någon noterar det.
Det gör honom till en av de svenska poeter som skrivit om klimat och förlust längst och som gjorde det innan ordet klimatpoesi fanns.
Ölandskusten är inte en kuliss i Sjögrens dikter
Sjögren har hela sitt liv haft Öland som utgångspunkt. Det märks i konkretionen. Fåglar har namn, vindar har riktning, tång ligger på stenar som existerar. Där andra naturlyriker abstraherar landskapet till stämning arbetar Sjögren med det motsatta: han beskriver så exakt att bilden till sist blir obehaglig.
Havet i hans dikter är sällan vackert på vykortsvis. Det är kallt, tungt, likgiltigt. Den likgiltigheten är själva poängen. Naturen hos Sjögren behöver oss inte och det är den insikten dikterna kretsar kring snarare än någon romantisk gemenskap mellan människa och landskap.
Sjögren är också bildkonstnär i grunden, utbildad vid Konstfack och det syns i hur dikterna byggs. Han arbetar med perspektiv, förgrund och bakgrund, med saker som skyms av andra saker. En dikt hos honom har ofta en kompositorisk logik snarare än en berättande.
Katastrofen sipprar in i Sjögrens vardagsbilder
Det som skiljer Sjögren från mycket samtida miljöengagerad poesi är att katastrofen aldrig annonseras. Ingen dikt säger att vi måste ändra oss. Undergången sipprar i stället in i vardagsbilderna, ett vattenstånd som stigit, en fågelart som inte återvänder, ett hus som står närmare stranden än förr.
Naturen behöver inte människan för att fortsätta. Det är människan som behöver naturen och det är asymmetrin Sjögren gång på gång återvänder till.
Han låter alltså läsaren göra själva slutsatsen. Den metoden gör dikterna svårare att avfärda som predikan och den gör dem också mer skrämmande. En dikt om en död säl är mer verkningsfull än en dikt om artdöd som begrepp.
Döden i sig är ett av hans äldsta teman. Redan i tidigare samlingar återkommer förruttnelse, kadaver, ben på stranden. Det är inte morbiditet för effektens skull, utan en påminnelse om att kretsloppet inkluderar oss.
Sjögren har skrivit sig genom sex decennier utan att byta plats
Han debuterade i början av 1960-talet och har sedan dess publicerat ett trettiotal böcker, diktsamlingar, essäer och prosa. Det ovanliga är kontinuiteten.
Många svenska poeter av hans generation gjorde skarpa vändningar, från modernism till konkretism till nyenkelhet och tillbaka. Sjögren har i stället fördjupat samma material.
Erkännandet kom successivt. Han tilldelades Bellmanpriset av Svenska Akademien och har mottagit flera av de större svenska lyrikutmärkelserna genom åren. Ändå har han förblivit en poet man läser snarare än en poet man talar om, vilket i sig säger något om hur svensk lyrik cirkulerar.
För den som aldrig läst honom är det värt att veta att läsordningen spelar mindre roll här än hos många andra. Samlingarna kommunicerar med varandra sidledes. Man kan börja var som helst.
Läs en samling två gånger för att se kompositionen
Börja med en enskild samling och läs den två gånger. Sjögrens dikter är korta men täta och de öppnar sig sällan vid första genomläsningen. Andra gången ser man kompositionen: hur bilderna svarar på varandra över flera sidor.
Läs sedan hans essäistik parallellt. Där formulerar han mer direkt det som dikterna bara antyder och kombinationen ger en tydligare bild av vad han vill.
Den som vill placera honom i ett sammanhang kan jämföra med hur andra svenska författarskap behandlar landskap och förlust. Vår genomgång av vad som utmärker en roman berör intilliggande frågor om form och innehåll och i läsning som social handling resonerar vi kring varför lyrik är den genre som oftast läses ensam men diskuteras minst.
FAQ
Är Lennart Sjögrens dikter svåra?
De är korta och språkligt enkla men bilderna är laddade. Svårigheten ligger inte i vokabulären utan i att dikterna sällan förklarar sig.
Vad menas med att han är en naturlyriker?
Att naturen är hans huvudsakliga material. Men till skillnad från den klassiska naturlyriken skildrar han inte naturen som tröst utan som något som existerar oberoende av oss och ibland i konflikt med oss.
Var passar han in i svensk poesihistoria?
Han hör till generationen som debuterade på 1960-talet men har hållit sig utanför de tydliga skolbildningarna. Hans närmaste släktingar i svensk lyrik är snarare de som skrivit om landskap och förgänglighet än de som drivit formexperiment. Det gör honom svårplacerad i litteraturhistoriska översikter, samtidigt som det förklarar varför han fortfarande läses.
Finns hans dikter som ljudbok?
Utbudet av svensk lyrik i ljudformat är begränsat generellt. Kolla aktuell tillgänglighet hos ljudbokstjänsterna, marknaden har förändrats snabbt de senaste åren.
Foto: Lennart af Petersens / Public domain via Wikimedia Commons